Järnhand. Vackert...

Var hälsade, vårt folk!

Vi, Petter och Pontus, har satt någon väldigt stort i rullning. Det är inte en sten, det är något mycket större. Det är inte en snöboll, det kommer inte växa sig större och större med tiden. Nej, faktum är att det är hela världen, vårt jordklot, Tellus, som vi satt snurr på. (Bildligt, då. Det snurrade ju redan innan vi kom hit.) Men jorden är väldigt stor och vi små på den (men stora i orden), så vi knuffar igång den sakta men säkert. 

Den här bloggen är inte ett nöje. Inte någonting man slösurfar till när man sitter vid datorn och är uttråkad. Man läser inte den här bloggen för att må bättre, få ett leende på läpparna eller ett gott skratt. Kommentarer på världens bästa blogg är inga sådana man skriver för att man inte har något bättre för sig. Man tipsar inte alla man känner om bloggen för att göra någon en tjänst, vare sig oss eller den man tipsar. Och man tänker definitivt inte på det vi skriver för att det är tankeväckande, provocerande eller som en låt som fastnar på hjärnan.

Nej! Det vackra med den här bloggen är något som borde vara en übermänsklig rättighet. Tvång.

Ty den här bloggen är en plikt. Den är anledningen till att man sätter sig vid datorn, anledningen till att man stiger upp på morgonen. Man läser den här bloggen för att man ska, och man ska må bättre, få ett leende på läpparna eller ett gott skratt. De icke frivilliga kommentarerna man ska skriva är det bästa sättet att utnyttja sin tid. Såvida den inte spenderas med att tvångstipsa alla man känner, än en gång: inte för att man vill, utan för att man måste. Man börjar aldrig tänka på det vi skriver av en anledning, för man slutar aldrig. Punkt. 

Och om det vackra inte är uppenb…

Det vackra är uppenbart.

Pontus

Vi har världen i våra händer.

Undrar vart det här kommer leda…

Vi har nu, efter några månader vid makten, börjat vänja oss vid tanken. Vi kan göra vad vi vill. Ibland känns det lite läskigt, jag skulle kunna vilja så mycket. Och ibland känns det även lite jobbigt, på något underligt sätt vet man inte alltid vad man vill.

Jag vet inte riktigt varför, men som alla vet så finns en oskriven (eller kanske t o m skriven) regel om att alla som på ett eller annat sätt kontrollerar hela världens öde ska gå och bli maktgalna. Eller så är det tvärtom, att alla som är maktgalna får tyglarna i sina händer förr eller senare, bara att det inte alltid funkar. Nej, så är det bestämt inte.

I vilket fall som helst så har jag och Pontus nu också börjat märka av detta syndrom. Vi vill ha mer! Vi vill ha kontroll! Ingen ska ens kunna öppna ögonen på morgonen utan att slås av vårt massiva budskap. Ingen och absolut ingen!

Därför har vi nu tvåväldigt (våga inte ifrågasätta om det ordet existerar!) bestämt oss för att det inte finns något bättre sätt att nå ut till mänskligheten än genom att starta en blogg och tvinga alla att läsa den! Det skulle heller inte vara vilken blogg som helst, utan nämligen VÄRLDENS BÄSTA BLOGG! Hallelujah!

En mycket gammal vis vän till mig berättade för mig en gång om vikten av att det första blogginlägget är det bästa. Så jag tänkte lyda hennes råd och inleda med det allra bästa jag hade på lager. Och eftersom det här är det bästa inlägget i världens bästa blogg så drar jag slutsatsen att det är världens bästa blogginlägg. Men sluta för den skull inte att läsa efter det här, nya idéer dyker upp hela tiden!

Härmed förklarar jag bloggen invigd! Leve kärleken, vattnet, musiken, pennan, träden, fåglarna, tankarna, nykterismen, ödmjukheten, friheten och allt annat som jag tycker är bra!

Fredliga hälsningar

Kung Petter Rylén I af Wärlden