Tillägnat Daniel Svärd:

Tro på dig själv.

Det snackas det mycket om. Självförtroende. Att man ska vara stark och inte bry sig så mycket om vad andra säger. Våga ta för sig, våga stå för det man gör, våga göra saker.

Men när det sen accepteras att börja dricka alkohol redan i högstadiet, så raseras alla dessa uppbyggliga tankar. Våra föräldrar och andra vuxna, som lär oss detta, uppfostrar oss till att tro på oss själva, framstår som hycklare.

När ungdomarna lär sig att använda alkohol för att lättare våga göra saker, skapas till slut dagens svenska samhälle. Ett samhälle där få väljer att sätta sig bredvid någon de inte känner på bussen, där få vågar prata med människor de inte träffat förut eller vågar förklara sin kärlek till den de gillar. Utan alkohol.

Alkoholen hämmar. Jättemycket. Och då syftar jag inte på de uppenbara bieffekterna av berusning, såsom sänkt reaktionsförmåga, dålig balans, nedsatt omdöme och allmänt försämrad talförmåga (för att inte tala om tankeförmåga!).

Nej, jag syftar på de hämningar som påverkar oss hela tiden. Hämningar som kommer av vårt behov av alkohol för att släppa lös, för att våga. De bildar ett skal, som håller oss inne och gör oss till ett jävligt tråkigt folk. Istället för att träna på att våga och utvecklas som människor så gömmer vi oss under detta skal och kryper bara ut när vi bedövat oss med en lagom dos gift.

Vi är lata. Vi är rädda. Ett sköldpaddsfolk.

Vad ska vi göra åt det här då? Jo, det som utgör grunden i föreningen Anonyma Nykteristers manifest:

Se till att ha det där lilla extra roliga som alkoholen ger, men utan alkohol.

Det går. Jag vet, jag har provat.

Pontus