VBB presenterar: Att tävla i musik

Min hjärna spårade nästan ur när jag ihärdigt försökte luska ut något att skriva om. Och jag tror att denna nätta men ändå märkbara prestationsångest hindrade något ämne av värde att ploppa upp i mitt huvud. Efter att ha gett upp det hela, slappnat av och tänkt att det får bli som det blir med det här gästbloggandet så dyker tanken upp. Varför inte skriva något kort och koncist om det högaktuella fenomenet som innebär att tävla i musik? Det är både något som jag själv har befattat mig med och som jag inte kan förneka väcker mitt intresse! Musik. Denna konstart som genomsyrar hela vår planet, alla dess kulturer och människoöden.

Nu har vi ofta valt att göra just tävling av detta. Vi hittar tävlingsmomentet inom alla åldersgrupper. För unga oetablerade band finns musiktävlingar som Rockkarusellen, Musikdirekt och Emergenza. I teverutan går Idol på högvarv varje vecka och varje vår så förföljs man av melodifestivalen varken man behagar det eller inte. Men tycker jag verkligen att det är vettigt?

Nej, det gör jag faktiskt inte.

Men min anledning till denna åsikt tycktes för mig först vara en gåta. När mitt band tävlade i Rockkarusellen var det inte alltid de välkomnande och artiga blickarna som haglade banden emellan. Men trots det så vägde den positiva sidan med dess spelglädje och nya bekantskaper upp det som var tråkigt och förkastligt.
Och hur mycket jag än skulle önska att jag kunde så förmår jag inte att klanka ner på Idol för dess brist på underhållningsvärde. Nej, som Pontus en vacker dag ironiskt sa: ”Skadeglädje är den enda sanna glädjen.”

Så, jag har nu insett att det inte är själva tävlingsmomentet som jag ogillar. Utan det är människorna som överdimensionerar en tävling och tror att det är ett facit på hur bra man är på musik. Musik för mig kommer alltid att vara ett uttryckssätt och ytterst personligt.

Min väl vässade pilspets riktar jag alltså mot dem som tycker sig veta vilken musik som är ”bäst”. De som frimodigt slänger med sina etiketter och sätter stämplar på allt de kommer åt. Jag erkänner att jag inte är felfri inom detta område, men jag gör allt för att ge all musik en chans. Faktum är att det ofta finns något bra i den mesta musiken där ute, det är bara det att man pga. sin stolthet, sin besserwisser-sida och sitt välanvända förakt tror sig ha facit. Och när jag väl tänker efter så tror jag inte musikvärlden behöver mer konkurrens för att må bättre och bli mer kreativ. Den behöver snarare mer ”musik-ekumenik”, förståelse och gemenskap.

Men vad vore egentligen Idol utan den påfrestande Kishti, eller Rockkarusellen utan alla kids med luggar som vill ta över världen. Min slutgiltiga tes är alltså att det är den ödmjuka inställningen som är det viktigaste om man ska tävla i musik!

Lukas

~ av lukasskriver den 11 oktober 2008.