Panik!

Jag vaknade idag av att en kall kår sakta rann längs med min ryggrad. Direkt var jag klarvaken. Vad var det som hade hänt? Någonting fick mig att känna mig mycket illa till mods. Jag ville spy.

Nu förstår jag verkligen betydelsen av att vakna på fel sida. Hela dagen har jag gått om kring med en stor klump i magen, trots att jag inte ens klarade av att äta frukost. Jag förstod helt enkelt inte vad det var.

Var det månne flyttångesten som till slut hade hunnit ikapp mig? Den hade ju inte visat sig så mycket hittills. Kanske var det så, om bara 5 dagar var ändå dags! Jag funderade en stund, skakade om mitt nyfriserade huvud och kom sakta fram till insikten:

Det var inte flyttångesten.

Det måste vara något betydligt värre. Men jag förstod fortfarande inte. Och ju mer jag tänkte på saken desto värre blev det.

Klockan var runt ett när jag kom på det. Jag hade precis satt mig vid pianot för att sätta igång med dagens teknikövningar, när jag kände det fasansfulla klickandet av naglar, som inte var klippta på flera dagar, mot de kalla tangenterna. Som av en reflex flög fingrarna in i öronen, det här var verkligen inte vad jag ville höra en sådan här dag! Jag var just i färd med att resa mig för att gå och åtgärda problemet när ångesten slog ner som en kärnvapenspets på väg mot Mexico City. Jag slutade andas.

Nagelsax

Jag hade glömt nagelsax! Jag var bara 5 ynka dagar från att flytta hemifrån utan NAGELSAX! Paniken fick mig att gråta blod, jag var för chockad för att skrika på hjälp.

I ungefär 5 timmar låg jag avsvimmad (jag vet inte exakt hur länge eftersom jag var avsvimmad), innan min syster hittade mig med ett antal kroppsdelar liggandes i fruktansvärt onaturliga vinklar. Nu mår jag lite bättre, men har fortfarande lite svårt att blinka då jag råkade peta sönder hornhinnorna i brist på vassa föremål att skära mig i handlederna med.

Jag ber er nu om hjälp, älskade läsare! Är det någon, ack någon enda, som kan tänkas veta var man får tag på en nagelsax?! Jag ber för mitt liv att det finns en att hitta någonstans. Annars vet jag inte om det överhuvud taget är värt att existera på något annat vis än som ett sorgligt minne i era hjärtan.

Snälla, finns!

Ederr älskade konung Pettter Ryléen

~ av Petter den 12 augusti 2008.