Happy Ending
Siljan by night.
Siljan by night.
Petter är hemma igen! Hurra!
Så. Phew… nu kan jag äntligen pusta ut. Vi sitter här på hotellrummet, Petter och jag, och bara ler.
Lugn.
Frid.
Ro.
Det hela hände ganska odramatiskt.
Jag fick tag i en liten motorbåt som jag körde ut på sjön med. Mitt på den såg jag en båt i vilken jag kunde skymta två siluetter. Jag knöt fast min T-shirt i en av årorna och skapade mig på så sätt en vit flagg som jag höll upp medan jag närmade mig sakta. I båten satt, mycket riktigt, Petter och Göran Persson. Petter satt på durken med bakbundna händer och munkavle. I Göran Perssons hand glimrade en kniv i den starka solen. Han höjde den sakta …
… och skar en bit gurka att lägga på mackan. Sen hällde han upp det sista kaffet i termoslocket.
”Hej!” ropade han.
”Hej själv,” svarade jag osäkert.
”Jag vill inte behöva göra det här och jag tänker inte göra det heller. Det enda jag kräver är att ni tar bort bilden på mig och slutar skriva så @€%#£∞!! oseriöst.”
”Javisst, jag lovar,” sa jag och såg honom i ögonen.
”Okej,” sa han och skar Petter fri. Petter såg mig i ögonen och nickade, ett äkta ”Tack”. Jag hjälpte Petter över till min båt i tystnad.
”Hej då.”
”Hej då.”
Sen åkte vi åt var sitt håll.
Odramatiskt? Ja.
En sammanfattning av mina känslor just nu (och en jävligt bra låt):
Lugn.
Frid.
Ro.
Pontus
Pontus
Petter
Åh, jag glömde. Äsch, jag skriver här.
Tack alla ni som stöttade mig under mitt sökande. Tack för att ni hoppades med mig. Tack för att ni hjälpte mig (ett särskilt tack till Liffon, Niklas och Nikolaus). Tack för att ni visade att ni brydde er. Varje kommentar har gjort letandet en ocean lättare. Utan er vet jag inte om jag hade klarat det.
Tack, tack, tack! Tack!
Brothers on a Hotel Bed – helt ofattbart hur man kan lyckas skriva någonting så fantastiskt bra.