Det vackra med tvång
Järnhand. Vackert...
Var hälsade, vårt folk!
Vi, Petter och Pontus, har satt någon väldigt stort i rullning. Det är inte en sten, det är något mycket större. Det är inte en snöboll, det kommer inte växa sig större och större med tiden. Nej, faktum är att det är hela världen, vårt jordklot, Tellus, som vi satt snurr på. (Bildligt, då. Det snurrade ju redan innan vi kom hit.) Men jorden är väldigt stor och vi små på den (men stora i orden), så vi knuffar igång den sakta men säkert.
Den här bloggen är inte ett nöje. Inte någonting man slösurfar till när man sitter vid datorn och är uttråkad. Man läser inte den här bloggen för att må bättre, få ett leende på läpparna eller ett gott skratt. Kommentarer på världens bästa blogg är inga sådana man skriver för att man inte har något bättre för sig. Man tipsar inte alla man känner om bloggen för att göra någon en tjänst, vare sig oss eller den man tipsar. Och man tänker definitivt inte på det vi skriver för att det är tankeväckande, provocerande eller som en låt som fastnar på hjärnan.
Nej! Det vackra med den här bloggen är något som borde vara en übermänsklig rättighet. Tvång.
Ty den här bloggen är en plikt. Den är anledningen till att man sätter sig vid datorn, anledningen till att man stiger upp på morgonen. Man läser den här bloggen för att man ska, och man ska må bättre, få ett leende på läpparna eller ett gott skratt. De icke frivilliga kommentarerna man ska skriva är det bästa sättet att utnyttja sin tid. Såvida den inte spenderas med att tvångstipsa alla man känner, än en gång: inte för att man vill, utan för att man måste. Man börjar aldrig tänka på det vi skriver av en anledning, för man slutar aldrig. Punkt.
Och om det vackra inte är uppenb…
Det vackra är uppenbart.
Pontus
Pontus
Petter
Det lite dumma med den här kommentaren är att den inte säger något vettigt. Den här kommentaren finns till därför att jag blev tvingad att skriva den. Säg mig, ädla härskare (a.k.a. Pontus), vad har du för användning av meningslösa kommentarer? Just det.
Paradoxala hälsningar,
Rolf
Kära Liffon,
Det lite dumma med dig är att du inte säger något vettigt. Men det vackra med att jag tvingade dig skriva kommentaren är att både den och du är bra som ni är. :-)
Vackra hälsningar,
Pontus