Hej, ni som läser det här. Jag vet inte hur många ni är eller vilka ni är eller vad ni heter eller vad ni skriver i er dagbok, men jag tänker ändå nu formulera ett litet inlägg.
Den här bloggen är rätt död, vilket de flesta som (inte) läser den (längre) har märkt. Dess förfall kom sig av att Petter och jag inte hade tid och kraft att skriva inläggen som höll vår höga standard (för att vara en blogg).
Eutanasi är aldrig lätt och vi har sen oktober haft gnagande skuldkänslor över detta svek mot vår läsarskara.
Därför blev vi båda lite peppade när jag kom med förslaget att vi skulle fortsätta skriva vårt budskap i pannan på folk, men på ett annat sätt. Istället för att våndas över vad vi skulle skriva om, hur vi skulle formulera oss och hur tusan allt skulle få plats mellan ögon och hårfäste, skulle vi kunna bara skriva ”[CENSURERAT]” med stora bokstäver och vara nöjda med det. (Slut på metaforen.)
Enter Twitter. Kan kallas mikroblogg eller mass-sms, vad man vill. Petter försökte förklara hur det fungerar i sitt förra inlägg, vilket jag tyckte han gjorde bra. Men det tyckte inte ni (om ni finns), för ingen verkar ha fattat riktigt.
Gör så här:
Så. Det var väl inte så svårt? Sen bjuder ni in alla ni känner och så kan vi ha roligt där istället.
Inga gnälliga kommentarer om att ”jag har ju redan myspace och facebook och bilddagboken och blogg och wää wää wää!” [sic]. Jag lovar er att det bara är en tidsfråga innan ni börjar använda Twitter ändå. Tycker ni trots mitt bättre vetande att det är svårt att motivera Twitter kan ni ju i alla fall säga varför i kommentarerna nedan. Eller skita i det. Det rör ju inte oss om ni missar allt det roliga.
Pontus
Pontus
Petter
Senaste kommentarer